Äntligen! Som vi har längtat efter gos-ponken Stanley!


Det känns som om det var alldeles för länge sen vi hälsade på och Stanley hade växt till sig något otroligt! Trots att han var vuxen när vi såg honom senast, så har han nu, snart två år gammal, fått ett helt underbart moget temperament och utseende!


Pälsen har lagt sig tillrätta så fint och huvudet har fått rätt proportioner till öronen :)


Vackra Peggy är också jordens finaste, men gosar helst mest med matte!


Stanley har verkligen sånt underbart temperament! Här ska jag sitta - mitt på golvet - och bli klappad hela tiden!


Eller mitt på bordet! Och visst sa ni väl att ni ville ha svanssallad till kaffet?


Stanley var så mysig och verkade inte kunna få nog av uppmärksamhet och gos och kel. Vilket såklart var väldigt härligt för oss!




Peggy är en riktig busa! Jag tänker inte alls bete mig vuxet - att vara högt och lågt samtidigt - det är ju det som är min specialitet!



Forsättning >>