Cornish Rex är en populär ras och det
finns många olika uppfödare vars avelsmål skiljer sig
åt. Därför vill vi berätta om hur vi ser på
katten som individ, Cornish Rexen som ras och uppfödningen i allmänhet.
För oss är det nämligen viktigt att våra kattungeköpare
delar vår syn.
Att föda upp katter är för oss en hobby som är rolig,
intressant och givande, men som alltid kommer i andra hand efter katternas
värde som älskade sällskapsdjur.
För oss är katten som individ och familjemedlem alltid viktigare
än dess eventuella avelsegenskaper. Vi skulle aldrig kunna tänka
oss att omplacera uttjänta avelsdjur för att få plats
för nya fertila. Ibland är man tvungen att omplacera djur av
andra anledningar och då är det såklart en helt annan
sak, men att flytta på kastrerade individer bara för att de
"inte är till någon nytta längre", är för
oss helt otänkbart.
Det finns uppfödarkollegor som tycker att vårt synsätt
är oprofessionellt och att vi inte är "riktiga uppfödare"
eftersom vi inte i deras mening bidrar till rasens utveckling på
samma sätt som de uppfödare som omplacerar sina kastrater. Vi
anser dock att man faktiskt kan föda upp katter av bra kvalité
trots att man gör det i en lite långsammare takt.
Att ta få kullar per år handlar också om att hinna engagera
sig till fullo i varje kattunge och kattungeköpare. Det skulle vi
inte hinna med om vi födde upp flera kullar per år.
Under hösten kommer vi att få en egen tvåbent bebis.
Vi kommer inte ha möjlighet att lägga samma tid på uppfödningen
som tidigare och därför väntar vi hellre med att ta en
kull än att vi gör det trots att vi inte riktigt har tid. Uppfödningen
kommer inte att ligga på is för evigt, men under de närmsta
åren.
Det är viktigt för oss att de kattungeköpare vi väljer
är villiga att ha kontakt med oss även när katten blir
äldre. Det är svårt nog att skiljas från kattungarna,
men vet vi att vi får komma och hälsa på lite då
och då och får rapporter ofta, så känns det lite
lättare. Bor en kattungeköpare längre bort, brukar vi se
till att hälsa på åtminstone en gång per år.
Efter ett par år kanske vi inte hälsar på våra
kattungar lika ofta, men då brukar också behovet av råd
och stöd inte vara lika stort. Det är viktigt att våra
kattungeköpare känner att de har så pass mycket förtroende
för oss att de inte tvekar att ringa mitt i natten om katten verkar
sjuk eller något annat händer.
Vi kräver av våra kattungeköpare att de behandlar en katt
från oss med samma respekt som vi skulle ha gjort. Detta kan till
exempel innebära att inte ha katten utomhus annat än i koppel,
att alltid ha katten försäkrad och att försöka ge
katten ett livslångt hem med kärlek, trygghet och stimulans.
Vi har historiskt sett sålt väldigt få kattungar till
andra uppfödare. Detta beror på att vi känner att det
är sällan en uppfödare kan garantera katten ett livslångt
hem med den omsorg som vi anser är nödvändig.
Vi har också valt att inte samarbeta med uppfödare som har
hög omsättning i sitt katteri, håller hanar instängda
på liten yta, inavlar, rutinmässigt omplacerar uttjänta
avelsdjur, säljer kattungar kastrerade, föder upp kattungekullarna
instängda i olika rum eller avstår från att testa sina
avelsdjur för relevanta sjukdomar. Med andra ord vill vi inte samarbeta
med de som inte har samma syn på katten som individ som vi.
För oss är det en självklarhet att testa alla katter för
FIV och FeLV, blodgruppera och att HCM-testa äldre individer.
En potentiell sjukdomsrisk hos katt, som det inte talas så mycket
om, är stress. Om något i kattens närmiljö förändras
kan de lätt drabbas av stress vilket får till följd att
immunförsvaret sänks kraftigt. Därför bör man
försöka undvika situationer som stressar katterna extra mycket.
Att låta en katt byta miljö ofta, att introducera nya individer
i katteriet eller att avlägsna väl fungerande individer från
katteriet, är exempel på sådana situationer.
För att minimera risken för stress hos våra katter har
vi valt att inte åka på utställning alltför ofta
och att inte ha ett alltför stort antal katter i katteriet. Fyra
till fem individer anses av våra veterinärer vara ok, men med
fler än fem individer ökar smittrycket starkt.
En Cornish Rex upplevs ofta som väldigt mycket mer aktiv än
katter av andra raser. Det är inte en överdrift att säga
att de ska vara med i allt hela tiden och att de vill ligga på axeln
så mycket det bara går. Man måste ha ork och framför
allt ett stort intresse av att aktivera sin katt - annars blir de lätt
understimulerade. Även om man leker mycket med katten så måste
man orka med att den kommer farande upp på axeln varje morgon, sitter
med nosen nere i kaffekoppen, tittar en djupt i ögonen och undrar
vad man tänker, ligger på morgontidningen när man försöker
läsa eller promenerar uppe på gardinstången. En vanlig
beskrivning är att Cornish Rexens temperament består av en
tredjedel katt, en tredjedel hund och en tredjedel apa. Självklart
är alla katter olika, men generellt sett så är Cornish
Rex en krävande ras som passar ypperligt för människor
som söker en livskamrat att dela allt med, snarare än en lugn
soffkatt. Ofta är de extremt keliga och sociala, men mycket beror
också på den sociala träning katten får som liten.
|